Förstasidan uppdateras kontinuerligt, de gamla nyheterna finns samlade under fliken nyheter till höger.

Som vissa medier redan har ropporterat så fick jag avbryta mitt roddprojekt natten mellan söndag och måndag på grund av ett tekniskt fel på båten. Båten sjönk och jag blev räddad av en förbipasserande fraktbåt, M/S Seaguard. Att de såg min nödraket var helt klart en avgörande faktor för ett lyckligt slut.

På grund av för hård motvind beslutade jag mig för att vända endast drygt två mil från Estland då min hastighet framåt bara var någon km/h under hög ansträngning. Jag hade då rott i lite mer än två dagar i stort sett oavbrutet. Efter att ha utvärderad situationen utanför Dagö insåg jag att det skulle ta lite mer än ett dygn att ta sig till ön så jag beslutade jag mig för att återvända till Sverige och Gotland, för att därmed utnyttja vinden på väg tillbaka. Ju mer tiden gick blev båten labilare och labilare i de ibland 3 meter höga vågorna som man kunde utnyttja till att surfa på också, något som denna båt har varit mycket bra på. Efter att ha kontrollerat mina skott insåg jag att båten tog in vatten från okänd plats i båten och att vattnet dessutom steg i alla skotten. För att ösa vatten var jag tvungen att ha luckorna till skotten öppna men det gjorde att vatten spolades in i båten av de höga vågorna, lite moment 22 med andra ord. 

Efter ett tag kom en jättevåg och bröt precis över mig och båten vilket gjorde att båten till slut kapsejsade på grund av sin nu väldigt höga labilitet. Jag lyckades vänta båten rätt efer några försök men tappade en av årorna i samma veva, jag sparkade förmodligen loss den i ett försök att vända båten rätt. Nu var båten både manöveroduglig och sjunkande, just då uppfattade jag inte vattentemperaturen som något problem, senare på båten fick jag veta att den låg på cirka 16 grader vilket ger en överlevnadstid på minst sex timmar statistiskt sett. Jag aktiverade nödsändaren halv tre på natten och sköt upp en raket som jag hoppades att två förbipasserande båtar skulle se. Efter ett tag såg jag att ett av skeppen började ändra sin kurs och hade sin strålkastare igång för att söka efter mig, då körde jag igång ett av nödblossen. Båten hade nu vattenlinjen strax under kanten på båten. När jag såg att de fortfarande inte hade lokaliserat mig drog jag sista nödblossen vilket fungerade. M/S Seagard la sig längs med mig cirka 50-100 meter ifrån men det var lite oklart vad jag skulle göra då, skulle jag lämna min båt eller kommer de med en liten båt och hämtar mig? Till slut flöt inte min båt längre så jag började simma mot fraktfartyget, lotsdörren på sidan var öppen och de hade sänkt ner en repstege för att låta mig klättra ombord. Efter cirka en timma vattnet var jag ombord på M/S seagard och kunde se min roddbåt sjunka samtidigt som jag kom upp. På båten blev jag mer än väl omhändertagen av besättningen som gav mig all häjlp jag behövde. I början skakade jag kraftigt av kölden och hade svårt att prata men så småningom kom allt igång i kroppen. I Hamni, Finland

Jag behöver nog inte säga vilken tur jag hade över att ha blivit räddad så snabbt. Jag vill tacka alla som har skickat meddelanden till min satellit-telefon som har gjort att resan vart mycket roligare fram till incidenten. De tre dagarna till havs innan hade varit helt fantastiska och jag ska försöka skriva ner alla erfarenheter vid tillfälle och givetvis dela med mig.

Stort tack för all hjälp och uppmuntrande ord allihop. Utan vänner klarar man sig inte långt, jag vill också rikta ett stort tack till besättningen på m/s Seagard som spelade en avgörande roll i hur allt gick.
Ps.

Till jag har fått min nya mobil finns jag endast att nå via hemtelefonen och mail. 

//Lasse